Det är morgon på Amorgos...
Nedifrån bageriet, det som ligger alldeles runt hörnet där jag bor, hörs männens hetsiga diskussioner.
Där samlas de varje morgon innan de börjar sin dag. Eller vad vet väl förresten jag, kanske avslutar någon av dem där sin natt?
Rösterna stiger upp genom den vitkalkade gränden. De klättrar upp för min husvägg, letar sig över räcket på min balkong och in genom det öppna fönstret.
Jag ligger kvar en stund i sängen och undrar vad det är som diskuteras så livligt denna morgon.
Till slut kliver jag upp och går ned till bageriet.
Där inne luktar det gott av nymalda kaffebönor och färsk bougatsa. Jag får min dubbla espresso av Elias och går ut på terrassen.
Männen pratar nu mer lågmält med varandra ."Kalimera" hälsar vi artigt innan jag slår mig ned vid ett av de lediga borden.
Jag tycker om att sitta där och se byn vakna.
Lite längre nedför gatan sopas det. Damm och rosa blommor yr först upp och runt i en virvelvind för att sedan prydligt samlas ihop på en gammal rostig skyffel utan skaft.
Någonstans långt borta skäller en hund och uppifrån gränden intill hörs lågmälda jazziga toner bli till någons morgonmusik.
Havet som kantar hamnpromenaden krusar sig för solen. Det fångar strålarna som glittrande och guppande fastnar kvar på ytan.
Jag tar en klunk till av mitt kaffe och blickar ut över bukten.
På andra sidan solglittret lockar den gyllengula stranden .
Plötsligt höjs röster nedifrån hamnen och det rasslar från rostiga kedjor som slängs upp på land. En gisten gammal pråm - inbogserad av en betydligt yngre förmåga - kämpar under stort jämmer för att angöra kaj.
Männen reser sig en efter en och går vidare, var och en för att fortsätta sin dag.
Jag vänder ansiktet mot solen.
Det är morgon på Amorgos och sakta stiger solen över berget.