När jag var till slottet så tog jag buss till Platanos och taxi upp den resterande biten. När taxichauffören släppte av mig sa han (förutom vad resan kostade) tre ord:
-"Home, you walk"
Han pekade med en bestämd hand på trappstegen ned till Platanos. Jag vet egentligen inte varför han sa så men kanske var det siestadags för Platanos alla taxichaufförer?
Jag gjorde hur som helst snällt som han sa och påbörjade promenaden nedför trappstegen efter mitt slottsbesök men de var inte i det bästa skick. Det var dessutom glödande hett i värmeböljan, jag hade druckit upp allt vatten och ingen skugga på vägen ned så långt jag kunde se.
Nä! tänkte jag, detta får jag lösa på annat sätt.
Jag vände tillbaks och hittade en man som stod med - vad jag antog var hans son - i öppningen till den urgamla kyrkan som ligger precis vid slottet.
Jag frågade försynt om jag kunde få lifta med dem en bit på vägen tillbaks. Mannen nickade och svarade vänligt att det kunde jag.
Han förde en intensiv konversation med kvinnan som stod i dörröppningen till kyrkan (jag uppfattade det som att hon hade någon form av uppgift där).
Till slut vände sig mannen om mot mig, tog sin son i hampan, log och sa
-"Ela koritsi, pame!" vilket betyder "kom nu flicka/tjejen, vi går!". Jag blev naturligtvis omåttligt stolt över att han kallade mig för flicka - äntligen någon som såg hur ung jag är (inuti) ;)
Jag följde snällt med.
Så kom vi fram till en liten kort gång som såg ut att leda genom en tjock vägg. I andra änden av den lilla stengången fanns en liten grind.
Mannen höll en gammal rostig nyckel i sin ena hand.
Vi gick hukade under det låga taket av stenbumlingar. Jag hade ingen aning om var vi skulle hamna. Det såg ut som att grinden bara ledde rakt ut i luften.
När vi kom närmare såg jag att det fanns en minimal platå utanför den. Livrädd tittade jag på sonen som vinglade och for på den lilla platån efter att ha passerat grinden.
Mannen tittade uppfodrande på mig och skrattade. "Careful here!" (Det behövde han inte säga två gånger.)
Nåväl, han och sonen spatserade snabbt och elegant längsmed kanten till fast mark.
Själv kom jag efter, klistrad mot slottsväggen likt ett frimärke.
Och plötsligt, se där! Efter bara ett par meter nådde även "frimärket" fast mark och snart satt jag tryggt i passagerarsätet.
Jag undrade i min tystnad vem mannen var i sammanhanget eftersom han hade nyckeln till grinden. Han måste vara någon extra viktig tänkte jag (mycket nöjt för mig själv).
Mannen berättade att han tillhörde en av Leros äldsta familjer. Jag drog min egna slutsats (rätt eller inte) att det också var anledningen till att han hade extra tillgång till slottet.
Han berättade om olika gamla släkten på Leros medan vi i sakta mak körde förbi väderkvarnarna ned mot Pandeli.
Det var så spännande att lyssna så jag nästan missade att han fortsatte förbi Pandeli.
Det slutade med att jag fick skjuts hela vägen till Alinda trots att det inte alls var dit de skulle.
När jag kom hem till mitt rum i fruktträdgården hade min värd lämnat en flaska färskpressad fruktjuice på min terrass. Jag satte mig i soffan för att fundera lite över min dag och somnade sen gott till vindens sus i de gamla fruktträden.
Ännu ett av alla dessa grekiska möten som jag älskar, minns och för alltid kommer att värdesätta.
Lägg till kommentar
Kommentarer